1
Det här är min livshistoria. Den korta versionen. * Jag föddes i ett land i asien, men var inte önskad där. * Jag vart bortadopterad till Sverige, men jag var inte den min "familj" ville ha. * Jag har alltid varit nummer 2. Den lite sämre. Den man tar i andra hand. * Jag har alltid varit positiv och godtrogen. Jag har trott att jag inte varit lika mycket värd och trott att jag lever för att finnas där för alla andra. Jag har lyssnat och lytt. * På senare tid insåg jag att det här är mitt liv och jag kan göra som jag vill. Det vill säga; jag konverterade till ett riktigt jobbigt, oförståeligt tonårs as. Revolt, oja! * Jag har alltid försökt gömma mig. Jag hatar att folk tittar på mig och får panik av närhet. * Folk har alltid tyckt att jag varit smart, och bra på saker. Jag är även attraktiv i mångas ögon, men jag har alltid blivit utnyttjad på grund av allt. * Jag var kär i en och samma kille från 4:an till 8:an. Han utnyttjade det och jag gjorde allt han ville i hopp om att han en dag skulle inse att han älskade mig. Sanningen var att han inte brydde sig ett skit. Det gjorde så jävla ont när han inte svarade eller ens gav mig en blick. * När jag var 12 år hände det mesta i mitt liv. Jag vart fjortis. Söp, festade och skit. Jag badade även naken med några polare. Jag behövde uppmärksamhet, bekräftelse och kärlek. Men senare insåg jag att allting var falsk och dissade alla hemska "vänner". Jag insåg även att jag var bisexuell. Efter det badade jag bubbelbad med två tjejkompisar och sov på hotell med 3 tjejkompisar. Vi dushade tillsammans, masserade varandra och hade kuddkrig. Det är ett under att jag inte gjorde någonting med dem.. * Jag har varit tillsammans med många killar genom mitt liv. Jag var under den tiden bara kär i en annan... Men jag försökte glömma honom. Jag kände mig hemsk för att jag utnyttjade killar på det sättet, men jag behövde det. Egoistiskt som fan. * När jag var 14 år blev jag tillsammans med min första tjej (vi kallar henne Sofie). Hon var en nära vän och hon fick mig att glömma den där jävla killen. Sofie var en väldigt energisk tjej som fick mig att känna mig speciell. Hon var så mysig och underbar. Jag älskade verkligen henne. Hon hade playat runt en hel del, men det spelade ingen roll. Hon älskade ju mig. * Efter 2 månader gjorde hon slut med mig. Hon berättade att hon strulat runt och att hon aldrig älskat mig. Jag vart såklart helt förkrossad, men några dagar senare sa hon att hon fortfarande älskade mig. Jag förstod ingenting, då hon hade sagt att hon aldrig älskat mig. Då blev hon arg för att jag inte förstått att det var en lögn. * Under tiden då allt gick åt helvete med Sofie träffade jag en 18-årig kille på internet. Jag var nu 15 år och jag tyckte snabbt om honom. Vi pratade varje dag och han var ett bra stöd. Vi hade mer gemensamt än jag någonsin haft med någon annan. Jag kunde prata med honom. Jag vågade öppna upp mig. Vi träffades, men jag var jävligt nervös. Jag är osäker och har svårt med människor.. men det var ju någonting speciellt med honom. Jag vart fort förälskad, och vi vart tillsammans ganska fort. Jag var hemma hos honom och vi kysstes. Ingen av oss tänkte. Vi bara drog mot varandra. * Efter 2 veckor förlorade jag oskulden till honom. Alla var kritiska för att vi var tillsammans då han var "för gammal". Jag var mogen nog för honom och vi var lyckliga. Det tog ett tag för mina vänner och min familj att inse det. * Under den här tiden spriddes mycket rykten om mig på skolan. Jag hade blivit kallad äckellebb, på grund av Sofie. Jag hade tidigare blivit kallad emofitta på grund av att jag hade mycket svarta kläder. Jag hade blivit kallad bög... Varför vet jag inte. Jag blev kallad hora. Det blev jag kallad för att jag inte sög av killarna på skolan så dem blev tvugna att trycka upp mig i ett hörn och hota mig. Jag fortsatte vägra så då fick dem helt enkelt sprida ut ett rykte om att jag knullat med dem alla istället. Men under tiden med (vi kallar honom) Simon vart det värre. Det spred sig utanför skolan och jag vart förföljd av äldre män. * Mina vänner hjälpte till att sprida rykten om mig. De snackade så jävla mycket skit. * Min pojkvän gjorde slut med mig. Jag vill leva hela mitt liv med honom, men det fungerade inte. Han vill inte prata med mig, men han ska höra av sig någon gång och så får vi prata då. Vi får prata om hur det blir och så. Jag blir galen, för jag behöver honom. Jag har ingen som jag kan prata med... Jag menar, varför tror ni att jag vänder mig till biktme? Mitt liv har nu förfallit och jag vet fan inte vad jag håller på med. Jag har tappat lusten för allt och bryr mig typ inte ett skit om någonting. Jag sitter desperat och väntar på att Simon ska skriva eller ringa mig. Jag älskar honom, verkligen. Det var väl allt, antar jag. // Det hjärtformade smyckeskrinet