1
Jag dagdrömmer hela tiden varenda dag gör jag det. Jag brukar lyssna på musik som gör mig sentimental och får mig att tänka på minnen från min barndom. På något sjukt sätt känns det som om "vissa kapitel inte är avslutade" i mitt liv. Jag har haft en ganska otrygg barndom men många skolbyten, mycket bråk hemma och periodvis inga kompisar. När jag dagdrömmer drömmer jag mig bort till en annan plats, antingen en som existerar eller oxå en som inte excisterar. Där finns alltid killen jag är så kär i, han är alltid med i drömmarna. Men i varje dagdröm finns det nån sjuk sorg. Jag har känns så mycket sorg i mitt liv att det har blivit en del av mig. Ett liv utan sorg vore mkt tomt och värdelöst enligt mig. Särskilt vacker är sorgen när det är en vacker sommar eller höstdag. Du brukar jag gå till en enslig plats, oftast skogen. Där brukar jag drömma att killen var där med mig och att vi kände sorg tillsammans. Jag intalar mig själv att alla sorg i mitt liv skulle försvinna om det blev han och jag, men nånstans inombords vet jag att det inte skulle förändra mkt. Visst jag skulle vara lycklig och helt uppslukad av honom, men nånstans skulle såret och den sjuka kiken som sorg ger finns kvar. I know its complicated.........