1
Dethär är väl ingen bikt, egentligen. Bara fakta. Att såhär är det, och kommer alltid förbli. Jag är kär i en kille som heter Alexander, jag har varit det enda sedan en kväll för flera månader sen när han, jag och några av hans kompisar träffades en kväll. Egentligen var det inte meningen att jag skulle ut alls den kvällen, men hans kompis drog med mig ut och sen satt jag där med dem och Alexander bjöd mig på öl. Egentligen såg jag väl inte så mycket i honom då. Och hans kompis som drog med mig ut var ganska på mig, och kvällen slutade med att han kysste mig. Det var bara jag, han och Alexander kvar, alla andra hade gått hem eller däckat någonstans. Efter den kvällen sågs vi inte lika mycket, och jag kände mer och mer hur jag hade velat att det var Alexander som kysst mig. Inte hans kompis. Jag åkte bort en månad på sommaren, och veckan efter jag kommit hem var jag på samma fest som Alexander. Då hade vi inte setts på hur länge som helst och jag hade nästan slutat tänka på honom. Och vi strulade, och han var nykter och jag var nykter och han höll om mig sådär fint och jag älskade det, jag kunde inte tänka på någon eller någonting annat. På en fest veckan efter strulade vi igen. Och då var jag helt säker på att jag var kär i honom. Så jävla kär. Han sa att han gillade mig också, men att det inte kunde bli något för att han inte vill såra en av hans kompisar som också gillar mig. Jag är så jävla död, jag orkar inte, jag måste ha honom. Jag önskar mig det varje dag och varje natt. Jag har aldrig velat något så mycket i mitt liv. Helvete. Vad ska jag säga till honom?